tisdag 28 oktober 2014

kitchen, wood and black floors.


häromdagen fann jag detta fantastiska hem via hemnet.
exteriören, närområdet och val av material i interiören föll mig i smaken.
trä och betong funkar alltid.
köket är fantastiskt med fönster som "stänkskydd".
tänk att få sätta klorna i detta hems inredning.
abstinens!


på tal om trä i inredningen så hittade jag nu på morgonkvisten detta sagolika kök.
riktigt, riktigt snyggt.


sedan blev jag än en gång sugen på ett mörkt golv....

superb lägenhet hos fantastic frank.



nu beger vi oss till halloween-tivoli i danmark.
ska bli en mysig familjedag!

många ordrar postas även idag....
försöker få iväg så många det går så fort som möjligt.
lovar!




ha en skön dag//jennifer


söndag 26 oktober 2014

L A T E L Y.





på senare tid har löven sakta men säkert lämnat trädens grenar för att stilla landa på marken.
färgerna är värmande.
höstvinden väldigt uppfriskande.
jag trivs än så länge men så fort löven begravs under frost eller snö så biter kylan alldeles för hårt.
jag är en frösen filur som helst vill ha värme, som så många andra.
men att bosätta mig i en mjuk stickat tröja och raggsockor, det gillar jag!


som så många andra höstar förr så sker det alltid en satsning på inomhusmiljön.
i år fick vi en ny köksstol från thonet som samverkar fint ihop med de andra två böjstolarna från samma märke samt den helsvarta eamesen.
"nu har vi vuxenstolar allihop, mamma".
mios gamla men snygga barnstol hittar ni här...


vi har några veckor provat inspirationskassen tre dagar från ica.
bra, enkla och snabblagade recept.
bra med grönsaker men tyvärr inget ekologiskt.
det gjorde för mycket ont i själen när jag skar i den konventionella tomaten så det fick vara nog.
om någon vecka så ska vi prova coop forums ekokasse.
vi får la se om det blir bra.
men måste säga det!
fy, tusan vad kul att laga mat på det här sättet.....mannen och jag ihop ibland.
jag, med ett glas rött bredvid mestadels.
och att slippa tänka, fundera och handla.
gillar!


teatime.
kaffeavvänjningen börjar nu.
juicedetox om någon vecka.
det blev framflyttat, för vem kan asa med sig en massa juicer på höstlovsutflykter?
min nya heta juicepress har flyttat in och har tagit kaffekokarens plats.
jag har provjuicat och haft mig nu några dagar och är i himmelriket.
älskar juicer.
sjukt gott!


här hittade jag juicepressen och jag är än så länge väldigt nöjd.
lätt att rengöra och juicar som tusan.
en halv liter morotsjuice på 30 sekunder.
tre mellanstora äpplen (allitd eko ;)) blir till ett mellanstort glas juice.
ingen saft kvar i fruktköttet sedan med andra ord.


äpple
fänkål
selleri
gurka
persilja
citron



imorgonbitti ska jag ge mig på en drink med råa rödbetor och cayennepeppar bland annat.
bra start på måndagen då jag vistas 9 timmar på Blodcentralen i Lund.
hmmm :).
barnen, som har höstlov, skall oavsett komma på besök och snacka om att jag längtar.
mina små godbitar livar upp min blodsugande arbetsplats och dagen kommer gå fort.
på tisdag ska vi till köpenhamns tivoli och bli vettskrämda :).


vad jag var dryg idag.
men sjutton bryr sig om allt skit vi ska göra och har gjort hehe.

men ibland får man vara just så här dryg och ältig.
inte sant?
för att belysa det normala och mysiga livet kan bjuda på från och till.
till skillnad från skenande hormoner, skrikiga ungar, huvudvärk, meterhöga tvätthögar, sömnbrist, ryggvärk, snoriga näsor och kronisk stress ;).






kram på er//jennifer


torsdag 23 oktober 2014

I L I K E.

iittala/styling annaleena leino.
nike.
via silver blonde tumblr.
olsen twins by bruce weber for vouge.

elisbeth heier.


w e l l.
inte så mycket tid just nu.
bara jobb....
imorgon är det en j. levau shop dag och det ser jag fram emot.
men visst har jag alltid tid för det där eviga pinnandet.
inspirationssökandet.
i like...





sov så gott// jennifer

onsdag 22 oktober 2014

H O T.


finns nog inget annat ord att beskriva bilden med :).
eller, vackert kanske....



“I love you as certain dark things are to be loved, in secret, between the shadow and the soul” -Pablo Neruda


texten kom med bilden när jag pinnade den innan idag.
vackert.







sov gott//jennifer

tisdag 21 oktober 2014

på andra sidan gränsen till helvetet.

bilder från +.

badrummet skriker mitt namn.
waoo.
helt i min smak och drömmen om ett nytt fräscht badrum blir med ens mycket intensivare.
jaja.
det får vänta, som så mycket annat.


+++++++++++++++++++++++++++


jag läser min text från i lördags igen.
PMS-hjärna.
men jag kände ju faktiskt så just då.
och precis så kände jag vareviga dag i flera år.
min hjärna arbetade på ett annorlunda vis, ett fruktansvärt vis, så som vid just PMS.
och när jag väl var i PMS under den perioden så var jag så låg att jag var sjävmordsbenägen.
usch.
men tankarna jag fick i lördags skrämde mig.
de var så längesen nu som de var så tydliga.
och ångesten så stark.

men jag mår bra idag.
jag är oftast på andra sidan den där hemska gränsen till, faktiskt, helvetet.

och vad har jag gjort för att bli bättre?

antidepressiva hjälpte lite.
gav mig knuffen i rätt riktning.
men sen då?
jag började äta bättre.
ta tillskott.
magnesium och zink framförallt.
jag fick ett nytt lugn, som jag aldrig känt förr.

jag känner min kropp så satans väl just nu.
jag vet vad jag klarar av och inte.
jag utsätter mig inte för saker som jag vet kan stressa upp mig och få mig ur balans.
men jag kan ta mig an mycket mer nu än förr.
jag har till och med energi kvar efter att ha träffat en vän.
eller efter att ha jobbat en hel dag.
det hade jag aldrig förr.
jag blev sjuk efteråt.
små enkla, vardagliga ting gjorde mig totalt nedbruten.


+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++



men snacka om att jag är glad att vara här jag är idag, på andra sidan gränsen till helvetet.
och även om jag dimper ner ibland vid PMS så är det ingenting i jämförelse.
och på något sätt är jag tacksam att jag gör det.
gör ett djupdyk.
för jag vill inte glömma.
jag vill uppskatta allt jag har idag.
känslorna.
lyckan som brinner från hjärtat alla andra dagar!
många har aldrig besökt den andra sidan och lyckost dom, men jag ångrar aldrig min erfarenhet.
de har gjort mig till den jag är idag och faktiskt, helt otroligt nog, gillar jag att ha den kunskapen.
jag gillar mig själv mer och mer (trots att jag ändå känner mig lite ond från och till, hehe).
för att, som jag gör nu, kunna hjälpa andra och få andra i samma situation att förstå att det finns hopp.
och med enkla medel kan du bli frisk.

livet är till för att levas och problem är till för att lösas.





nu ska jag och min onda rygg bege oss till en massör med lite udda men lovande metoder.
vi får la se om jag kan annat än sova efteråt denna gången.







kram//jennifer


söndag 19 oktober 2014

ensamheten är min skugga.


hej....

jag borde egentligen inte sätta mig här.
framför datorn.
jag har en sådan intensiv smärta i ryggen och att sitta i en hård och oergonomisk stol lindrar ingen smärta direkt.
på måndag ska jag fanimej ringa läkaren.
är så sjukligt trött på denna smärta, som jag innerst inne tror beror på någonting utom min makt.
sjukgymnasten ger mig övningar för att stärka buk- och ryggmuskulaturen men jag har en knuta vid ryggraden som behöver kollas upp lite mer detaljerat.
man vill ju inte att det ska vara någonting dödligt.
anledningen till mina hemska tankar är en film, hehe.
jag är ensam hemma, mannen firar fotbollsavslutning med öl och medspelare, och valde att se filmen "the fault in our stars" (tack paulina för tipset, eller inte :)).

snyft.

jag ska aldrig se sådana filmer ensam, inte filmer överhuvudtaget för nuförtiden blir man så fast.
nu på äldre dar menar jag.
man blir berörd ända in i märgen.
tårarna på mina kinder har precis torkat.
usch.
tänk att dö så ung.
så som i filmen.
jag ska kanske inte avslöja för mycket ut i fall att ni vill se den :).
men fram med näsdukarna.
det var längesen jag blev så blödig.
jag har svävat ganska långt bort från den gränsen ett bra tag.
ska man säga tack till de anti-depressiva läkemedlen eller inte?
och om det nu är "deras" förtjänst, är de äkta?
de positiva känslorna och lyckan jag känt menar jag, eller är det bara ett delirium?
ett rus orsakat endast av kemiska substanser som påverkar mina serotoninnivåer?
jaja.
oavsett så blev jag rädd nu när känslorna rann över kanten och jag kom i kontakt med de hemska tankar jag haft så ofta förr.
saknaden efter min farmor kommer alltid fram när tårarna rinner.
ensamheten känns så mycket större.
jag gråter en skvätt för de som jag kan komma att förlora.
tänk att sitta på sina föräldrar begravning.
aj.
den djupa sorgen.
den saknaden.
minns den så väl efter det att farmor dog.
jag grät mig till sömn varje natt, bredvid min nuvarande man faktiskt.
han var min pojkvän under den tiden.
2003.
sedan tog det slut och vi fann varandra igen 2007.

strunt samma.

meningslöshetskänslorna jag känner just nu hade jag begravt.
trodde jag.
men när jag är ensam kommer de gärna och knackar på dörren.
hårt och aggressivt och gör ett våldsamt intrång på mitt hjärta.....i min hjärna.
skrämmande det här med hur ett litet tryck på fel knapp kan få hela ridån att falla ner och blotta sitt inre mörker.
ett krackelerat mörker.
ödsligt som fan.

tänk om jag nu, mot förmodan, får en dödlig diagnos.
knutan längs ryggraden är tyvärr cancer och sorry, du har inte långt kvar.
mina tankar flyger direkt till barnen.
fan.
jag vill inte lämna er.
jag vill vara med er alltid.
ni är mitt allt.

och jag vill inte känna att jag lämnar jorden utan att ha bevisat att jag inte är ond.
jag har alltid känt mig ond nämligen.
hur jävla psyko det än låter.
ända sedan jag var lite har jag känt mig utanför, annorlunda och ja, ond.
knäppt va?
men jag vill hjälpa någon innan jag dör.
ha bidragit till något gott...mer än att ha givit mina barn ett liv...en bra uppväxt (tror jag. för hur ska man nånsin veta svaret på det?).

men jag vet en sak som jag tror jag gjort bra.
när jag var liten avgudade jag min farmor och hon mig, i alla fall kändes det som att hon gjorde det.
och det måste väl ha gjort henne lycklig?
så helt genomrutten är jag kanske inte :).

jag kommer ju inte dö helt ensam .
jag har min man, mina barn....min familj.
men ändå har jag inte riktigt det jag alltid önskat mig.
en supernära vän.
typ som en syster.
som verkligen fattar mig.
visst, jag har vänner och är evigt tacksam för dom men jag har ingen som verkligen förstår mig.
kanske det är meningen att det ska vara så?
jag är ofattbar, hehe.
eller så är det helt enkelt meningen att jag ska stå på egna ben...och vara ond, like the devil :).

skitsnack.
buhu.

men känslan av ensamhet är min skugga.
och när jag ligger på dödsbädden så vill jag inte känna mig "ensam".
och jag vill bli ihågkommen som allt annat än ond.
kanske jag ska ösa i mig mer kemiska substanser som ger mig en ny illusion av att jag inte är så jävla mörk som jag känner mig.
whatever works right?

alla har vi våra problem.
våra sorger.
våra ärr som vi måste leva med.
men hur lär man sig det?
många döljer sina känslor....sopar problemen under mattan.
lever vidare bakom en glasvägg, som finns där men inte syns.
till slut så är glasväggen så pass tjock att ingen kan ta sig igenom.
och du själv blir avskärmad från omvärlden och dina egna känslor, som ligger så djupt under ytan, drunknar med dig.
nä, bakom en glasvägg kan man inte bli riktigt förstådd.
slå i sönder skiten och sträck ut handen.
blodig och dann.

jag kanske inte har gjort just det.
sträckt ut min hand och ropat på hjälp.
jag älskar många delar av mitt liv men jag känner ett driv inom mig som jag måste få bukt med.
jag vill hjälpa människor.

vi satt i bilen idag, jag och aston.
jag vinkar åt några fotgängare som vi möter på vägen inne i häljarp.
"vem var det, mamma?"
"vet inte", svarar jag.
"men varför vinkade du då?"
"att hälsa på någon kan man göra ändå, det kanske gör dom glada. som äldre människor som är mycket lediga. de blir nog väldigt glada om man vinkar till dom. det kanske till och med gör deras dag".
aston säger inte mer om det.
men sedan tänker jag vidare.
att höja handen och hälsa.
ett leende.
det kan få någon annan att må bra.
en härlig känsla.
.....och då slog det mig.
fy, fan.
det vill jag göra.
i resten av mitt liv vill jag göra någon glad.
och då kanske jag slipper se den där onda jennifer i backspegeln mer.
hon som är så självisk och elak.
som stirrar argt under ögonbrynen och spottar mig i nacken.

jag undrar hur andra ser mig?
ser dom mig så som jag känner mig tro?
eller är jag lika avskalad och öppen som alla andra, som de jag ser hos andra.
med alla sina färger....

jag dömer aldrig längre.
jag vet att bakom varje handling, varje ord, varje blick så finns en historia.
om man har ett öppet sinne så kanske man kan se en skymt av en historia som påminner om ens egen.
eller som bara skriker efter hjälp.
då fastnar man.
man blir fascinerad.

oj.

så här djup har jag inte varit på länge.
men shit vilken befrielse det är att sätta sina känslor på en vit skärm (hur high tech det än är :)).
so fucking worth the back pain!

jag skiter i om folk tycker jag är alldeles för öppen.

jag mår bättre nu.


känner mycket saknad.
behöver en kram.

snälla R kom hem.
går in till ungarna och sniffar lite, tar deras hand.




och snälla hjärna låt mig drömma en fin dröm, en där jag träffar någon jag älskar och som sträcker ut sin hand.
sin torra, skrynkliga hand.....




sov gott.





<3//jennifer



fredag 17 oktober 2014

the AUTUMN boy.

jacka/popupshop
vit tee/i dig denim
jeans/acne



mössa/i dig denim
skor/bundgaard


sweatshirt/soft gallery
denim skjorta/H&M


vinterstövlar/hummel
höstjacka/i dig denim
tröja och mössa/mini rodini


stickad tröja/i dig denim
sneakers/reebok




svart, stickat, grått, denim och ett par rejäla och snygga skor.
riktigt fint.
basplagg!
och gärna superkvalitet som håller till barn 2/till andra hands försäljning.




vi drömmer vidare...;).






ha en fin fredag hörrni//jennifer


onsdag 15 oktober 2014

N E W S and some shallow shit.


jag behövde nytt.
får jag så får j. levau shop :).
blev riktigt nöjd med denna lilla månberlock.
perfekt storlek och i en enkel och snygg design.
månar är himla fina!
kanske det blir till ett armband också...



ett guldförgyllt LETTER bracelet.


på mitt nattduksbord idag.
ok, erkänner...
stylade lite enbart i marknadsföringssyfte, hihi.
fast trots det så gör det mig nog gott.
misstänker att jag sover bättre när det sista jag ser innan lampan släcks är det här :).


ytligt skit va!?
och tänk på alla människor runt om i världen som knappt har tak över huvudet.
och så ska man ha det snyggt bredvid sängen (?).
jag har ju i alla fall en säng...
men kan man verkligen tänka så?
men all de människor som tillverkar grejerna då?
vi ger ju dom tak över huvudet...mat....lycka.
så får man nog tänka.
man kan inte rädda världen och man ska inte ha dåligt samvete för att man köper en vacker och/eller praktisk sak.
men det är viktigt att veta vem som tillverkat prylen och att de fått bra betalt för arbetet och vistats i en bra arbetsmiljö samtidigt, inte sant?
det är väldigt viktigt för mig!



fast min arbetsmiljö är långt i från bra just nu, hehe.
bombnedslag och säkerligen extremt allergiframkallande.
tid.
i helgen kanske....







ha en fin kväll//jennifer



tisdag 14 oktober 2014

LETTER bracelet 925-silver and 20 % off on LIGHT.

letter bracelet i anna wadles handgjorda lilla keramikskål.


många har efterlyst LETTER bracelet i 925-silver och nu så.
jag valde att lägga till ytterligare en storlek på brickorna, 13 mm.
10 mm´s brickan finns åter i lager.
mixa och matcha som du vill.

100 % naturliga doftljus från svenska terrible twins.

alla förtjänar extra mysljus i höstmörkret.
jag får en sådan skön känsla när jag tänder en svärm av mina ljusstakar, lyktor och doftljus om kvällarna.
jag bunkrar ner mig i soffan under den skönaste filten och njuter av en bok.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++

tänkte därför att det är väl inte helt fel att bjuda på 20 % off på alla ljusstakar, lyktor och dofljus i shoppen.
ja, nu är där ju inte så många...men de är självfallet de snyggaste på marknaden, stilsäker i år framöver och designade med kärlek ;).

korklyktor....

bild lånad av snälla och talangfulla @andlyyli.
catherine lovatts ljusstakar, i båda storlekarna, är påfyllda igen.....



idag jobbar jag satan här hemma med j. levau shop.
riktigt kul!
imorgon är det blodcentralenjobb och på torsdag ska jag göra en konisering av livmoderstappen.
sådär kul och är lite smått nervös.
hpv-viruset har satt sina spår.
blä.
det är bara att bita ihop.
vet faktiskt inte så mycket om det men jag hoppas på att en konisering hjälper och inte stjälper så jag är i samma sits igen om några år...eller värre.
men ett starkare immunförsvar kan ju inte skada så om två veckor cirkus så drar jag och mannen igång med en tredagar juicedetox.
och tänka sig, min man VILLE göra det!
spännande detta, hehe.
ni kan se mer av våra kommande detoxdagar på mitt instagram @jenniferlevau.


vill ni detoxa med mig så är det bara att joina ;).
den 27-29 oktober är det satt och juicepressen är på väg hem till oss.






kram//jennifer